Ansvaret för elevers trygghet

Eftersom mitt förra inlägg handlade om vad en huvudman är så tänkte jag att det här inlägget skulle bli lite längre och handla om vem som har ansvaret för elevernas trygghet när de befinner sig i skolan. Det kan handla om allt från den fysiska tryggheten i miljön (dvs. bra ventilation, säker miljö i klassrum och slöjdsalar samt tryggheten i att inte bli kränkt av andra i skolmiljön) samt tryggheten i den psykiska miljön (dvs. lugn och ro, inga psykiska kränkningar, utfrysning m.m.). Jag kommer här att behandla allt från statens övergripande ansvar, via rektors ansvar ända ned till föräldrars eventuella ansvar för sina barn under skoldagen.

Foto av Pixabay på Pexels.com

Vi börjar uppifrån och därför riktar vi först intresset mot staten. Nå, som jag nämnde i det förra inlägget så kommunaliserades skolan 1991 och sedan dessa har det även blivit möjligt för privata företag att driva en skola. Staten är alltså inte huvudman för den svenska skolan längre (se dock förra inlägget om sameskolan och specialskolan). Innebär detta att staten inte har något ansvar alls för de svenska skolorna? Svaret på den frågan är självklart nej.

Efter decentraliseringen och den så kallade kommunaliseringen på 90-talet fick staten ett mer övergripande ansvar. Tanken bakom detta var att varje kommun skulle ta ett mycket större ansvar för medborgarnas utbildning vilket i sin tur skulle leda till större engagemang och kreativitet hos skolpersonalen och hos elevernas föräldrar.[1] Riksdagen och regeringens roll inom skolväsendet idag är att ange de mål och riktlinjer som ska gälla inom ramen för skolan, något som ska garantera att utbildningen har hög kvalitet och är likvärdig i hela landet.[2] Till sin hjälp i regleringen av skolan har staten ett flertal myndigheter vars uppdrag det är att hålla tillsyn över, följa upp, utvärdera och utveckla skolan.[3] Det finns flera myndigheter som verkar på skolområdet. De mest kända är förmodligen Skolverket och Skolinspektionen men det finns även ett flertal andra, exempelvis Arbetsmiljöverket, som spelar en viktig roll i regleringen av skolan som arbetsplats, både för personal och elever.[4]

Staten har alltså ett övergripande ansvar men vad händer då en bit ned i ansvarstrappan? Här hittar vi huvudmannen som jag behandlade i det förra inlägget. Enligt SkolL 2 kap. 8 § ansvarar huvudmannen för att utbildningen genomförs i enlighet med bestämmelserna i skollagen och de föreskrifter som meddelats med stöd av den. Huvudmannen ansvarar också för att utbildningen genomförs i enlighet med de bestämmelser som kan finnas i andra författningar, exempelvis i regeringsformen [RF], diskrimineringslagen (2008:567) [DiskrL], arbetsmiljölagen (1977:1160) [AML] och arbetsmiljöförordningen (1977:1166). Även läroplanerna är exempel på förordningar som huvudmannen måste följa i sin verksamhet.[5] Vidare måste huvudmannen även beakta de föreskrifter som ska följas enligt de relevanta lagarna och förordningarna, exempelvis Skolverkets föreskrifter om uppgiftsinsamling från huvudmännen inom skolväsendet m.m. (SKOLFS 2011:142).

Vad som blir klart för läsaren enbart genom att ta del av det ovanstående är att det som kan förefalla ganska överskådligt när man läser SkolL 2 kap. 8 § egentligen är ett mycket mångfacetterat gytter av lagar, förordningar och föreskrifter. Detta är något som huvudmannen behöver vara medveten om och se till att driva sin verksamhet efter, oavsett om det rör sig om en kommun, ett stort aktiebolag eller ett föräldrakooperativ i formen av en ekonomisk förening.[6]

Kommunen har ett särskilt, utvidgat huvudmannaansvar! I förhållande till andra huvudmän har kommunen också ett ansvar för elever som inte går i en kommunal skola. Ansvaret gäller de elever som enligt SkolL 29 kap. 6 § har kommunen som hemkommun. Enligt SkolL 7 kap. 21 § har hemkommunen exempelvis en skyldighet att se till så skolpliktiga barn som inte går i dess grundskola eller grundsärskola på något annat sätt får föreskriven utbildning. Det är även till en elevs hemkommun som en enskild huvudman ska rapportera till ifall en elev utan giltig orsak är frånvarande i betydande utsträckning från obligatoriska inslag, det vill säga inte uppfyller sin skolplikt som jag ju har skrivit mer om i ett tidigare inlägg.[7] Hemkommunens ansvar för skolplikten gäller såklart även de elever som går i den kommunala grundskolan och grundsärskolan. Kommunen har också ett tillsynsansvar som stadgas i SkolL 26 kap. 4 § där kommunen måste utöva tillsyn över förskolor och fritidshem vars huvudman kommunen har godkänt samt över annan pedagogisk omsorg vars huvudman kommunen har givit rätt till bidrag.

När vi så tar ytterligare ett steg ned i ansvarsstegen, eller upp, beroende på hur man ser det, så hamnar vi hos rektorn/förskolechefen. Rektorn har ett brett ansvarsområde på den skola där han eller hon är verksam. Bland annat ska rektorn leda det pedagogiska arbetet och besluta om den inre organisationen.[8] Rektorn bestämmer även om sådant som särskilda stödinsatser, elevers rätt till undervisning och vissa disciplinära åtgärder enligt SkolL 6 kap.[9] Många av de beslut som en rektor fattar innebär faktisk myndighetsutövning (se exemplet om disciplinära åtgärder ovan) och på grund av detta är rektorsrollen en ansvarstung roll som kräver kunskaper inom flera olika rättsområden, främst förvaltningsrätt. Med utgångspunkt i detta förutsätts det i förarbetena att: ”huvudmannen anställer en rektor eller förskolechef som har kunskaper om skolans styrning och kan företräda huvudmannen på ett tillfredsställande sätt.”[10] Här ska dock tilläggas att även om stora delar av huvudmannens ansvar kan delegeras till rektorn så kan denne aldrig avhända sig det övergripande ansvaret. Rektorn agerar med andra ord alltid inom de organisatoriska och ekonomiska ramar som huvudmannen beslutat om.[11]

Efter rektors ansvar hamnar vi hos läraren. Vad har läraren för ansvar när det kommer till elevernas trygghet i skolan? Traditionellt sett har lärarrollen varit en aning solitär och enligt förarbetena berodde detta på den organisation av skolverksamheten som rådde innan decentraliseringen på 90-talet då mycket ansvar skiftades nedåt i den bestämmande hierarkin.[12] Idag är lärarens viktigaste uppgift att tillsammans med eleverna planera, genomföra och utvärdera undervisningen.[13] Det ska dock inte glömmas bort att även om lärarens viktigaste roll är den pedagogiska så innebär yrket en hel del myndighetsutövning där det vanligaste exemplet är betygssättningen. I rollen som lärare blir man med andra ord ofta konfronterad med juridiken.

Förutom det ovan sagda om lärarens pedagogiska ansvar och läraren i rollen som myndighetsutövare måste här även nämnas ansvaret som läraren har för sina elever enligt både föräldrabalken (1949:381) [FB] och brottsbalken (1962:700) [BrB]. I 6 kap. 2 § st. 2 FB framgår exempelvis att den som har vårdnaden[14] om ett barn svarar för att barnets behov av bland annat trygghet och omvårdnad är tillgodosett samt att barnet inte utsätter sig själv eller andra för fara.[15] I 23 kap. 6 § st. 2 BrB framgår vidare att om en förälder eller andra uppfostrare utan fara för sig själv låter bli att hindra den som står under deras vård från att begå brott så kan denne dömas för underlåtenhet att hindra brott. Detta kan även gälla en lärare ifall en elev som står under hans eller hennes uppsikt skulle göra något brottsligt, exempelvis misshandla en annan elev eller göra sig skyldig till någon typ av skadegörelse.[16] En lärare har med andra ord en mycket tung tillsynsplikt som ställer väldigt stora krav på denne när det kommer till uppmärksamhet och vaksamhet. Tillsynsplikten kan också under vissa förutsättningar ge en lärare ökade befogenheter när det gäller att säkra tryggheten och ordningen inom skolans verksamhet. Bland annat har det ansetts vara tillåtet för en lärare att gripa tag i en elevs nacke och fösa denne framåt för att avstyra oordning i ett kapprum.[17]

Teacher – Foto av Christina Morillo på Pexels.com

Efter läraren hamnar vi hos eleverna själva i ansvarstrappan. Kan en elev sägas ha något ansvar för tryggheten i skolmiljön? Självklart inte för ventilation eller farliga verktyg i slöjdsalen, men för hur de själva beter sig mot andra elever och därigenom hur de skulle kunna inverka på skolmiljön. Det viktigaste ansvaret som en elev har i den svenska grundskolan och grundsärskolan är att uppfylla den skolplikt som de är ålagd i SkolL 7 kap. 2 § st. 1 (se mer om detta i tidigare inlägg). Detta är alltså en förpliktelse som eleven har med endast ett fåtal undantag.[18] När det gäller de handlingar som eleven företar sig i skolan och om dessa skulle leda till någon typ av skada så kan det finnas både ett civilrättsligt och ett straffrättsligt ansvar beroende på elevens ålder. Ur ett civilrättsligt perspektiv gäller som grundregel att den elev som vållar en skada själv är ansvarig för detta, se skadeståndslagen (1972:207) [SkL] 2 kap. 1 §.[19] Om eleven är under arton år gammal kan skadeståndsansvaret dock lindras enligt SkL 2 kap. 4 §.

Ur ett straffrättsligt perspektiv gäller att en elev som är under femton år inte kan dömas till någon påföljd för det fallet att han eller hon begått en brottslig gärning.[20] En förundersökning kan dock inledas av polisen om vissa villkor i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare [LUL] är uppfyllda. Huvudansvaret för att åtgärder vidtas ifall en elev under femton år skulle begå ett brott under skoltid vilar dock på de ovan nämnda ansvarstagarna (lärare, rektor och huvudman) samt på socialtjänsten.[21]

Sedan hamnar vi till sist hos föräldrarna/vårdnadshavarna, har de något ansvar för tryggheten i skolan? Eller mer specifikt, har de något ansvar för att deras barn inte gör skolmiljön otrygg för andra elever enligt resonemanget ovan? När det gäller föräldrars eller andra vårdnadshavares ansvar för sina barn i relation till skolan kan det först sägas att vårdnadshavare enligt SkolL 7 kap. 20 § har en skyldighet att se till så deras barn uppfyller skolplikten. Om en skolpliktig elev inte fullgör sin skolgång och det beror på att elevens vårdnadshavare inte har gjort vad denne är skyldig att göra, får hemkommunen förelägga vårdnadshavaren att fullgöra sina skyldigheter och detta föreläggande får förenas med vite (se tidigare inlägg).[22]

Angående föräldrars och andra vårdnadshavares ansvar för barnens eventuella skadevållande handlingar i skolan kan sägas att det inte finns något generellt ansvar som grundar sig på exempelvis bristande uppfostran (hur mycket somliga än önskar att det förhöll sig på det viset). Eleven är, vilket framgår ovan, själv ansvarig för den skada han eller hon vållar. En förälder eller vårdnadshavare kan dock bli ansvarig för sitt barns handlande i skolan om denne själv genom vårdslöshet varit medvållande till det inträffade, exempelvis genom att låta barnet gå till skolan med en kniv som denne sedan skadar en annan elev med.[23] Från och med 1 september 2010 kan dock föräldrar och andra vårdnadshavare, trots det som sagts ovan, vara skadeståndsskyldiga för person- eller sakskada som deras barn orsakar genom brott, oberoende av eget vållande, det vill säga ett strikt ansvar.[24]

Om en elev begår ett brott under tiden han eller hon är i skolan så kan det finnas underlag för att diskutera om en förälder eller vårdnadshavare har ett straffrättsligt ansvar för denna handling. Detta är dock en väldigt komplex fråga som jag inte har för avsikt att redogöra för i det här inlägget även om det korta svaret på frågan är nej. Detta eftersom ansvaret för eleven överlåtits till skolan. Den tillsynsplikt som en förälder eller annan vårdnadshavare normalt har över sitt barn och som kan resultera i att denne skulle kunna dömas för underlåtenhet att hindra brott har gått över till skolan när barnet befinner sig där (se ovan om lärarens tillsynsplikt).[25] 


Fotnoter:

[1] Prop. 1990/91:18 s. 22.

[2] Regeringskansliet, Ansvaret för skolan i Sverige, “www.regeringen.se”, lydelse 2015-03-26.

[3] Boström, Viola & Lundmark, Kjell, Skoljuridik, 3 u., Liber AB, Stockholm, 2013, s. 77.

[4] Myndigheternas respektive områden och deras eventuella tillsynsansvar är något som jag kommer få anledning att återkomma till i ett annat blogginlägg längre fram.

[5] Skolverket, Läroplaner, ”www.skolverket.se”, lydelse 2015-09-10.

[6] Boström, Viola & Lundmark, Kjell, Skoljuridik, 3 u., Liber AB, Stockholm, 2013, s. 74 och 77-78.

[7] Se SkolL 7 kap. 21 § , jfr. SkolL 7 kap. 2 §.

[8] Se SkolL 2 kap. 9-10 §§.

[9] Prop. 2009/10:165 s. 246 f.f.

[10] Prop. 2009/10:165 s. 246 f.f

[11] Prop. 2009/10:165 s. 246 f.f.

[12] Prop. 1990/91:18 s. 18.

[13] Prop. 2009/10:165 s. 247.

[14] Med vårdnad förstås i det här sammanhanget det s.k. ”juridiska” ansvaret för barnets person som visserligen gäller vårdnadshavarna (oftast föräldrarna) men som också gäller en person som vårdnadshavarna överlämnat vården till, exempelvis en lärare. Se Walin, Gösta & Vängby, Staffan, Föräldrabalken, kommentar till 6 kap. 2 §, ”www.nj.se/zeteo”, lydelse 2015-09-10.

[15] Se 6 kap. 1-2 §§ FB.

[16] Se Wennberg, Suzanne, Brottsbalken, kommentar till 23 kap. 6 §, ”www.nj.se/zeteo”, lydelse 2015-04-01.

[17] Se NJA 1988 s. 586 och Tingsrätten i Lunds dom, 2014-03-20, mål nr FT 3020-12. Jfr NJA 2009 s. 776.

[18] Se 7 kap. 2 § st. 2-3 SkolL.

[19] Strömbäck, Erland, Skadestånd i skola och privatliv, 2 u., Norstedts Juridik, Vanda, Finland, 2013, s. 71.

[20] Se 1 kap. 6 § BrB.

[21] Se prop. 2009/10:105. Jfr. socialtjänstlagen (2001:453) [SOL] och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga [LVU].

[22] Se SkolL 7 kap. 23 §.

[23] Strömbäck, Erland, Skadestånd i skola och privatliv, 2 u., Norstedts Juridik, Vanda, Finland, 2013, s. 73.

[24] Se 3 kap. 5 § SkL, se även Strömbäck, Erland, Skadestånd i skola och privatliv, 2 u., Norstedts Juridik, Vanda, Finland, 2013, s. 73 och prop. 2009/10:142.

[25] Se 23 kap. 6 § BrB och Strömbäck, Erland, Skadestånd i skola och privatliv, 2 u., Norstedts Juridik, Vanda, Finland, 2013, s. 73-74.

4 reaktioner på ”Ansvaret för elevers trygghet

  1. Lina 4 september, 2018 / 22:57

    Hej!
    Jag har en fråga kring lärares tillsynsplikt. Om en elev skadar sig under skoldagen och lärare väljer att varken kontakta förälder eller sjukvård, och det i efterhand visat sig vara en allvarlig och bestående skada, kan man då anses att som lärare ha brutit mot tillsynsplikten? -eller gäller detta endast i förebyggande arbete? Inom vilken ”ram” hamnar annars en sådan incident?

    Gilla

    • mariareforslegge 24 oktober, 2019 / 10:37

      Hej, ja, det skulle man kunna hävda. Närmare till hands ligger dock skolhuvudmannens arbetsmiljöansvar om inte skadan beror på någon brottslig gärning från en specifik lärares sida.

      Gilla

    • mariareforslegge 24 oktober, 2019 / 10:35

      Nej, inte vad jag vet. Tänker du på något särskilt i texten?
      Mvh
      Maria

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s