En vecka med juridik är inte tillräckligt

Med anledning av den här intervjun som Skolvärlden gjorde med mig i deras juninummer vill jag ta vara på möjligheten att utveckla min åsikt som framförs där om att det behövs mer juridik på landets lärarutbildningar. För att sätta det hela i perspektiv så läser alla lärar- och förskolelärarstudenter sammanlagt 2,5 hp juridik under lite drygt en veckas tid. Kursen innehåller både juridiska och etiska inslag och behandlar allt från grundläggande offentlig rätt till mer skolspecifikt lagstiftning. Även om Stockholms universitet (så vitt jag vet) är ett av få lärosäten som faktiskt erbjuder sina studenter en fristående kurs i juridik är det enligt min mening inte tillräckligt för att förbereda de blivande lärarna och förskolelärarna inför vad som väntar dem i deras framtida arbetsliv när det gäller de juridiska överväganden som de oundvikligen kommer behöva göra. Den vanligaste kommentaren som kursen får i kursutvärderingarna är att kursen är för kort och att lärarstudenterna ser en stor nytta och ett stort behov av att lära sig juridik. På grund av detta menar jag att det finns ett behov av att lärare får grundläggande juridisk kunskap i vad som gäller om en elev exempelvis anser sig utsatt för kränkande behandling, om en förälder begär partsinsyn eller om man misstänker att ett barn far illa i hemmet.

Södra huset, röda gången, Stockholms universitet
Foto: Amanda Jackalin / Stockholms universitet

Som jag ser det finns det två huvudsakliga skäl till att lärare och förskolelärare bör vara väl insatta i de rättsregler som styr deras arbete. Det första skälet är behovet av att värna de barn och elever som lärarna ska komma att möta i sin yrkesroll. I de allra flesta fallen har jag fullt förtroende för att en lärare klarar sig utmärkt med sin magkänsla och att de ingriper när ett barn exempelvis blir slaget av ett annat barn eller när ett barn verkar vara i behov av särskilt stöd, men när det exempelvis handlar om skyldigheten att göra en orosanmälan till socialnämnden är jag inte riktigt lika säker på att detta sköts lika intuitivt. Det andra skälet som jag ser till att lärare behöver få en fördjupad juridisk kunskap har att göra med behovet av att bespara läraren mycket ångest och osäkerheter inom ramen för arbetet i förhållande till det överhängande hotet om att bli anmäld av en eller annan anledning av barnens vårdnadshavare. Jag har läst beslut från Skolinspektionen där vårdnadshavare anmält allt från att de inte tillåtits övervaka lektioner till att deras barn fått en varning om att de inte kommer att uppnå betygsmålen i ett visst ämne. Sedan finns det såklart de allvarligare gränsdragningsfallen där en lärare kanske tvingats hålla i en våldsam elev eller då rektorn behövt besluta om tillfällig omplacering av en elev för att tillförsäkra de andra eleverna trygghet och studiero.

Inom mitt forskningsprojekt fokuserar jag på skolans ansvar att förhindra kränkande behandling och diskriminering av elever och svaret på hur detta ansvar ser ut är komplext. När det gäller lärares kränkningar av elever har Högsta domstolen i ett avgörande från 1988 slagit fast att frågan huruvida en elev blivit kränkt i lagens mening eller ej måste avgöras från fall till fall. Den vanliga föreställningen att lärare och förskollärare exempelvis inte alls får ta tag i barn och elever om de inte sköter sig stämmer dock inte även om utrymmet att använda fysiskt våld är klart begränsat. I ett antal senare avgöranden från Högsta domstolen har en gräns dragits vid ringa misshandel och det våld som en lärare utövar inom ramen för sin tillsynsplikt får aldrig ske i syfte att straffa en elev. Detta innebär att man som lärare aldrig kan använda våld för att visa ut en stökig elev ur klassrummet om eleven dessförinnan självmant eller efter tillsägelse slutat med sitt störande beteende.

Det utgör dock inte kränkande behandling i skollagens mening att göra en orosanmälan till socialnämnden om man misstänker att en elev exempelvis använder droger, mår psykiskt dåligt eller blir utsatt för våld eller misskötsel i hemmet, det är faktiskt något som en lärare enligt socialtjänstlagen och skollagen är tvungen att göra. En viktig poäng när det gäller just anmälningsplikten är att den är personlig och aktiveras vid misstanke om att ett barn riskerar att fara illa (se tidigare blogginlägg om anmälningsplikten). Egentligen kan man alltså inte överlåta den till rektorn eller förskolechefen och samtidigt ha ryggen fri som lärare även om jag vet att många skolor eller förskolor har som rutin att det är överordnad chef eller kurator som gör anmälan. För det fallet att en lärare struntar i att göra en orosanmälan och eleven i fråga råkar illa ut kan läraren  åtalas och dömas för tjänstefel trots att man berättat om situationen och oron för rektorn eller förskolechefen, om denne i sin tur underlåtit eller glömt att göra anmälan till socialnämnden.

Det utgör heller inte kränkande behandling att förklara för en elev att han eller hon inte kommer att uppnå sitt högt ställda mål i svenska om han eller hon inte anstränger sig, även om detta såklart kan bero på hur man uttrycker sig (nedsättande kommentarer och svordomar är ju såklart olämpligt i sammanhanget och kan betraktas som kränkande behandling). Här tror jag dock att den tidigare nämnda magkänslan kan vara en fingervisning kring vad som är acceptabelt eller inte. Enligt skollagen har alla barn och elever rätt att ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och personliga utveckling utifrån sina egna förutsättningar, detta innebär dock inte att en lärare har en skyldighet att se till att alla elever uppnår högsta betyg om de inte har kapacitet till det, alternativt inte visat att de har den kapaciteten.

Rätten som styr skolan berör dock så mycket mer än lärares och förskolelärares agerande i klassrummet. Den omfattar exempelvis också förvaltningslagens bestämmelser om jäv, regeringsformens bestämmelser om religionsfrihet och diskrimineringslagens bestämmelser om trakasserier. Den innefattar offentlighet- och sekretesslagen, tryckfrihetsförordningen, barnkonventionen, socialtjänstlagen och brottsbalken. Min poäng är att när juridiken är en så viktig faktor i skolan och förskolan så är det angeläget att de som verkar där känner till premisserna för sitt arbete och som detta korta inlägg illustrerar så finns det många aspekter att behandla. Detta är aspekter som inte kan täckas in under en veckas undervisning eller som en förmiddagsföreläsning.

Avslutningsvis vill jag säga att jag har full förståelse för att det är obehagligt att ens bli hotad med att bli anmäld till exempelvis Skolinspektionen men med större insikt i vad detta innebär tror jag att obehaget kan bli mindre. Med det system vi har idag kommer risken att bli anmäld alltid att vara närvarande men om man som lärare vet med sig att man inte brutit mot skollagen eller någon annan lag så kanske hotet tappar lite av sin potens.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s