Möjligheten för lärare att beslagta elevers privata egendom

Som allmänt utbildningsrättsligt intresserad försöker jag hålla mig något sånär à jour i rådande skoldebatt. De senaste veckorna har jag noterat att flertalet debattinlägg som dyker upp i mitt sociala-medieflöde berör den rättsligt sett intressanta frågeställningen om lärares och rektorers möjlighet att beslagta elevers privata egendom. I första hand har det handlat om huruvida mobiltelefoner i klassrummen är bra eller dåligt samt om lärare ska ges en utökad möjlighet att omhänderta elevers mobiltelefoner vilket vissa debattörer anser är bra och andra anser är dåligt.1

Foto av Pixabay på Pexels.com

Som jurist och rättsvetare har jag ingen kunskap kring (och tänker därför inte uttala mig om) mobilanvändandets skadliga eller positiva inverkan på barn och deras lärande, det lämnar jag åt psykologer, beteendevetare och pedagoger. Jag har heller ingen insikt i hur mycket av ett störningsmoment mobilerna är för elever och lärare inom den grundläggande utbildningen. I alla fall inte mer än att jag i egenskap av universitetslärare för bland annat lärar- och rektorsstudenter inte sällan noterar att många av dessa (ändå vuxna studenter) är mer fokuserade på sina mobiler än på mig. Vad jag däremot kan uttala mig om är de rättsliga aspekter som blir aktuella när en fråga som det allmännas beslagtagande av enskildas egendom diskuteras.

I DN Debatt föreslog nyligen representanter för Liberalerna att Sverige skulle lagstifta om mobilfria klassrum i grundskola och på gymnasiet.2 Exakt hur detta mobilförbud är tänkt att utformas eller hur det skulle skilja sig från dagens reglering är inte helt tydligt men det verkar som ett förslag på en rättsregel som uttryckligen är tänkt att förbjuda användandet av mobiler i alla Sveriges skolor. Detta skulle alltså innebära att skolor inte längre själva kan bestämma huruvida mobiler ska vara tillåtna eller inte. Förbudet verkar även vara ackompanjerat med ett antal undantag gällande raster och elever som av särskilda skäl behöver ha sina mobiler med sig på lektionerna.

Frågan är dock vilken skillnad ett totalförbud av mobiler i praktiken skulle ha i skolornas vardagliga verksamhet om man jämför det med de bestämmelser som Liberalerna var med om att införa 2007. Den mest uppenbara skillnaden är såklart att skolorna inte längre kan välja om man önskar ha en mobilfri skola eller inte vilket jag antar skulle kunna ha en utjämnande effekt så att alla elever på alla skolor skulle bli tvungna att begränsa sitt mobilanvändande. Detta skulle antagligen av förespråkare för ett mobilförbud innebära att alla elever tillförsäkras en likvärdig utbildning under samma förutsättningar. Kritiker skulle antagligen kunna argumentera för att detta är ännu ett exempel på hur staten, genom lagstiftning, lägger sig i delar av utbildningen som borde lämnas till lärarna och rektorerna att bestämma över. Kanske skulle ett totalförbud av mobiler innebära att även skolor med lyckade resultat av mobilintegrerad utbildning inte längre skulle kunna fortsätta med denna typ av undervisning.

Utöver denna grundläggande premiss ser inte jag som rättsvetare inte någon större ändring i det system vi har idag. Från min horisont skulle förbudet inte ens leda till att lärare och rektorer skulle kunna beslagta fler mobiltelefoner än man har rätt att göra idag. Liberalernas förslag skulle alltså inte leda till några utökade befogenheter att beslagta mobiler.

Vad jag tror att många missar är att de bestämmelser vi har idag gällande omhändertagande av föremål bygger på frivillighet från elevernas sida. Trots att en skola inför ett totalt mobilförbud med stöd av SkolL 5 kap. 5 § eller en lärare med stöd av SkolL 5 kap. 22 § omhändertar en mobiltelefon bygger detta på att eleven frivilligt lämnar ifrån sig mobilen på begäran, eller åtminstone inte sätter sig till motvärn om en lärare försöker ta den ifrån honom eller henne. Såvida Liberalernas lagförslag inte också kommer med bestämmelser som tillåter lärare att kroppsvisitera elever eller använda fysiskt tvång eller våld mot dem skulle inte ett totalförbud av mobiltelefoner i skollagen göra någon som helst skillnad (befogenhetsmässigt) från de bestämmelser vi har idag.

Vän av ordning som nu genast gått in och läst formuleringen i SkolL 5 kap. 5 och 22 §§ kanske skulle invända att det ju i SkolL 5 kap. 22 § står att:

”Rektorn eller en lärare får från en elev omhänderta föremål som används på ett sätt som är störande för utbildningen eller som kan utgöra en fara för säkerheten i denna.”

Låter inte det som att det är fritt fram att ta mobilen från en elev som stör undervisningen? Särskilt om man läser SkolL 5 kap. 22 § i kombination med SkolL 5 kap. 6 § där det står att:

”Rektorn eller en lärare får vidta de omedelbara och tillfälliga åtgärder som är befogade för att tillförsäkra eleverna trygghet och studiero eller för att komma till rätta med en elevs ordningsstörande uppträdande.”

Dessa två paragrafer i kombination med en skolas lokala ordningsregler om mobilförbud låter väldigt mycket som att en lärare är i sin fulla rätt att ta en telefon från en elev storts att han eller hon inte vill lämna den ifrån sig och kanske till och med håller i den eller stoppar den i sin jackficka för att läraren inte ska komma åt den. Så är dock inte fallet, men det är inte uppenbart om man enbart läser skollagen. För att få hela bilden behöver man läsa regeringsformen (1974:152) [RF] och särskilt regeringsformens andra kapitel om medborgares grundläggande fri- och rättigheter. Där står det nämligen i RF 2 kap. 6 § att:

”Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i andra fall än som avses i 4 och 5 §§. Var och en är dessutom skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.

Utöver vad som föreskrivs i första stycket är var och en gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden.”

Detta innebär att det allmännas representanter (vilket lärare och rektorer är) inte får använda fysiskt tvång eller våld mot enskilda individer, exempelvis elever, samt att man inte får leta igenom någons väska eller fickor. Detta tvång eller våld behöver på inget sätt vara allvarligt till sin natur, det räcker med att hålla i någon eller att ta ett föremål från någon som denne håller i sin hand.

Det går att göra avsteg från RF 2 kap. 6 § enligt RF 2 kap. 20 § om detta sker med stöd av lag. Det är på grund av detta som poliser (vilka också är representanter för det allmänna) får använda våld och kroppsvisitera någon under vissa specifika omständigheter, det står nämligen i polislagen (1984:387) [PolisL] 10 § att:

”En polisman får, i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd, om

  1. han möts med våld eller hot om våld,
  2. någon som skall häktas, anhållas eller annars med laga stöd berövas friheten försöker undkomma eller polismannen annars möts av motstånd när han skall verkställa ett sådant frihetsberövande,
  3. det är fråga om att avvärja en straffbelagd handling eller en fara för liv, hälsa eller värdefull egendom eller för omfattande skada i miljön,
  4. polismannen med laga stöd skall avvisa eller avlägsna någon från ett visst område eller utrymme eller verkställa eller biträda vid kroppsvisitation, kroppsbesiktning eller annan liknande åtgärd, vid beslag eller annat omhändertagande av egendom eller vid sådan husrannsakan som avses i rättegångsbalken,
  5. polismannen med laga stöd skall stoppa ett fordon eller annat transportmedel eller skall kontrollera ett fordon eller ett fordons last,
  6. polismannen annars med laga stöd har att bereda sig tillträde till, avspärra, tillstänga eller utrymma byggnad, rum eller område, biträda någon i myndighetsutövning med en sådan eller någon liknande åtgärd eller vid exekutiv förrättning enligt vad som är föreskrivet därom, eller
  7. åtgärden i annat fall är oundgängligen nödvändig för den allmänna ordningens eller säkerhetens upprätthållande och det är uppenbart att den inte kan genomföras utan våld.”

Vissa har hävdat att lärare och rektorer, i likhet med poliser, skulle kunna använda ett visst mått av våld med stöd av de allmänna befogenheterna i SkolL 5 kap. 6 § som citerades ovan. Om man jämför denna paragraf med PolisL 10 § så ser man dock ganska snabbt att den är alldeles för vagt formulerad för att kunna användas som grund för att lärare eller rektorer skulle få använda fysiskt våld mot sina elever. Det står även i förarbetena till skollagen att åtgärder som vidtas med stöd av SkolL 5 kap. 6 § självklart inte får inskränka elevernas grundläggande fri- och rättigheter enligt regeringsformen.3 Det har öppnats upp ett visst utrymme i domstolspraxis från Högsta domstolen för att skolpersonal skulle kunna använda visst våld mot elever med stöd av sin s.k. tillsynsplikt, detta utrymme är dock mycket begränsat och skulle inte regelmässigt kunna användas för att tvinga av en elev dennes mobiltelefon.4

Kontentan av det sagda är med andra ord att skolpersonal inte kan ta mobiler eller andra föremål från elever om eleverna själva inte går med på att lämna dem ifrån sig. Detta kan illustreras med hjälp av tre olika scenarion där ett av dem är okej, ett befinner sig i en gråzon och ett av dem inte är okej:

1) Eleven A spelar spel på sin mobiltelefon under mattelektionen och stör ordningen i klassrummet. Läraren B säger åt A att lämna ifrån sig telefonen. A säger att han inte vill det. B går fram till A med utsträckt hand och talar om för A att han stör lektionen och måste lämna telefonen ifrån sig. A gör som B säger och lägger den i B:s hand. Detta är okej.

2) Eleven A spelar spel på sin mobiltelefon under mattelektionen och stör ordningen i klassrummet. Läraren B säger åt A att lämna ifrån sig telefonen. A säger att han inte vill det. B går fram till A med utsträckt hand och talar om för A att han stör lektionen och måste lämna telefonen ifrån sig. A säger nej och lägger ifrån sig telefonen i knät varpå B tar den ifrån A utan att A gör något för att hindra B. Detta kanske är okej.

3) Eleven A spelar spel på sin mobiltelefon under mattelektionen och stör ordningen i klassrummet. Läraren B säger åt A att lämna ifrån sig telefonen. A säger att han inte vill det. B går fram till A med utsträckt hand och talar om för A att han stör lektionen och måste lämna telefonen ifrån sig. A säger att han inte tänker lämna telefonen ifrån sig och håller fast den i sin hand. B tar tag i A:s hand och rycker telefonen ifrån honom, dock utan att använda överdrivet våld. Detta är inte okej.

Bestämmelserna i SkolL 5 kap. 5-6 och 22 §§ innebär egentligen inget mer än att skolpersonal får be elever att lämna privat egendom ifrån sig och sedan behålla denna privata egendom under den tid som anges i SkolL 5 kap. 23 § (dvs. oftast vid skoldagens slut). Så fort omhändertagandet av en mobiltelefon sker med fysiskt tvång (hur milt detta än må vara) begår skolpersonalen ett lagbrott som i värsta fall även kan leda till straffansvar, se brottsbalken [BrB] 3 kap. 5 § (misshandel) och BrB 4 kap. 7 § (ofredande) eller annars kan anses utgöra kränkande behandling enligt SkolL 6 kap. 3 §. Detta förhållande kommer heller inte ändras för det fallet att Liberalernas totala mobilförbud skulle gå igenom om förslaget inte (vilket jag påpekade inledningsvis) innehåller några utvidgade befogenheter för skolpersonalen att använda tvång eller våld mot eleverna vilket jag håller för osannolikt eftersom det skulle kunna betraktas som ett återinförande av skolagan och ett legaliserande av våld mot barn.

Slutsatsen av detta ändå ganska långa inlägg är med andra ord att ett totalt mobilförbud antagligen inte skulle leda till någon utökad möjlighet för skolpersonalen att omhänderta mobiler från eleverna. Den enda skillnaden skulle med största sannolikhet enbart bli att lärare och skolor som av olika anledningar vill inkorporera mobiler i sin undervisning eller inte har något problem med elever som använder mobiltelefonerna på ett störande sätt skulle bli tvungna att samla in telefoner från eleverna för att kunna följa lagen. Dessutom kommer lagen bli svår att upprätthålla eftersom någon rutinmässig kroppsvisitation av eleverna (för att säkerställa att de inte har telefonerna med sig in på lektionerna) inte vore möjlig med tanke på RF 2 kap. 6 § och eleverna ändå skulle kunna vägra att lämna telefonerna ifrån sig med hänvisning till samma lagrum.

Avslutningsvis bör det dock tilläggas att både våld och kroppsvisitationer får genomföras av skolpersonal om detta sker under förhållanden som kan betecknas som nöd- eller nödvärn enligt BrB 24 kap. 1  och 4 §§ men dessa allmänna grunder för ansvarsfrihet kan inte tillämpas enbart för att en elev stör en lektion.


[1] Se b.la.  https://www.dn.se/debatt/lagstifta-om-att-gora-klassrummen-mobilfria/; https://www.svt.se/nyheter/inrikes/har-ar-mobilerna-forbjudna-aven-pa-hogstadiet; http://skolvarlden.se/artiklar/mobilforbudet-delar-lararkaren; http://skolvarlden.se/artiklar/efter-kritiken-mobilen-viktig-skolans-likvardighet; https://asikt.dn.se/asikt/debatt/sjalvklart-ska-ungarna-ha-mobiler-i-skolan/; https://www.dn.se/insidan/lat-mobiltelefonerna-anvandas-i-klassrummet/?forceScript=1&variantType=large

[2] Se  https://www.dn.se/debatt/lagstifta-om-att-gora-klassrummen-mobilfria/

[3] Se Prop. 2009/10:165, Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet, s. 323.

[4] Se b.la. NJA 1988 s. 586; NJA 2009 s. 776 och Högsta domstolen, mål nr T 2194-15.

4 reaktioner på ”Möjligheten för lärare att beslagta elevers privata egendom

  1. Björn Öfverstedt 13 februari, 2018 / 11:40

    Hej Maria, vilken intressant tankeställare. Kan en målsman avsäga sitt barns rätt till att neka lärarens omhändertagande under skoltid av t.ex. mobiltelefoner genom ett skriftligt kontrakt? För övrigt tycker jag ditt exempel om mattelektionen är näst intill befängd – jag skulle aldrig använda min mobil under någon annan lektion än samhällskunskapen…

    Gilla

    • mariareforslegge 15 februari, 2018 / 09:53

      Hej Björn, nej, en förälder kan inte avtala bort sitt barns grundläggande rättigheter så som de är formulerade i regeringsformen. Vi föds med dessa rättigheter och de ska (teoretiskt sett) respekteras även för mycket små barn. I praktiken blir det dock mer komplicerat, speciellt när det gäller yngre barn. Exempelvis skulle det bli ett otillåtet kroppsligt ingrepp om en förskolelärare byter en blöja på ett barn som inte vill det eller om en sjuksköterska ska vaccinera ett barn som inte vill det. I dessa fall anser man att en vårdnadshavare kan bestämma över ett barn med stöd av föräldrabalkens bestämmelser, men det är en fråga om barnets ålder och mognad (se FB 6 kap. 11 §) så ju äldre barnet är, desto större vikt ska läggas vid barnets egna önskemål.

      Gillad av 1 person

  2. GoldVillage 27 mars, 2018 / 22:20

    Vi lever redan i ett förbudssamhälle och behöver inga fler förbud! jag hoppas att eleverna trotsar detta förbud eftersom de inte finns ett skit som skolan kan göra åt det, alternativet är att förbudet även inkluderar lärarna.

    Gilla

  3. lars dicksson 31 mars, 2020 / 21:02

    får dem ta elevernas snus ur fickan

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s