Den blomstertid nu kommer

När jag var liten behövde alla barn som gick i min låg- och mellanstadieskola gå till kyrkan två gånger om året, dessa besök skedde regelmässigt runt jul och påsk och inkluderade en julkrubba, julsånger (b.la. psalmer) och berättelser om Jesus födelse och död.

Jag kommer inte från någon religiös familj och hade ganska starka, ateistiska uppfattningar om religion och religionsutövning redan i unga år. På grund av denna religionsskepsis minns jag att jag inför det årliga julbesöket i årskurs tre bad om att få slippa gå med till kyrkan och att få stanna kvar på skolan. En av mina bästa kompisar var Jehovas vittne och jag visste att hon på grund av detta inte behövde gå till kyrkan eller delta i några andra jul- och påskrelaterade aktiviteter i skolan. Jag var alltså medveten om att det ibland gjordes undantag för vissa elever i fråga om kyrkobesöket. Min klasslärare som på alla sätt och vis var en underbar och kompetent lärare frågade mig varför jag inte ville följa med och jag sa till henne att det berodde på att jag var ateist och inte ville gå i kyrkan. Denna min ändå rätt väl uttryckta invändning mot kyrkobesöket bemöttes med ett roat leende, en klapp på axeln och en uppmaning om att ta på mig ytterkläderna så att vi kunde komma iväg.

Episoden jag just beskrivit utspelade sig någon gång i december år 1997 och trots att det knappast är något jag tänker på varje dag är det ett minne som alltid dyker upp i mina tankar när det blir dags för skolavslutningar, luciatåg och påskfirande i skolorna (och i kyrkorna). Min lärare respekterade inte min önskan om att inte behöva bli inkluderad i kyrkobesöket och såhär i efterhand hänger detta fortfarande kvar hos mig. Denna vecka skulle nog flera skolavslutningar ha ägt rum i en kyrka om det inte vore för den rådande situationen med COVID-19 i Sverige och världen. Eftersom jag lämnat in mitt avhandlingsmanus för korrekturläsning över sommaren och därför har lite paus i mitt ordinarie skrivande tänkte jag ägna lite tid åt min försummade blogg och skriva en text om skolavslutningar i religiösa miljöer (företrädesvis i kyrkor).


Som utgångspunkt kan det sägas att all undervisning i svenska skolor måste vara icke-konfessionell, se skollagen (2010:800) [SkolL] 1 kap. 6 – 7 §§. I offentlig skolverksamhet (dvs. skolor som drivs av staten, kommunerna eller regionerna) måste även utbildningen vara icke-konfessionell medan fristående skolor får ha religiösa inslag i sin utbildning. Som synes är det skillnad på undervisning och utbildning. Undervisning är ett snävare begrepp och inbegriper i princip enbart lektionstid medan utbildning är ett bredare begrepp och inkluderar all annan typ av skolverksamhet, exv. sådant som raster, skolutflykter och olika former av prao och praktik.[1]

S.k. ”religiösa friskolor” kan på grund av de ovanstående bestämmelserna ha konfessionella inslag i sin utbildning och därför utan problem inkludera sådant som bön och besök till kyrkor, moskéer, tempel och synagogor i schemat. De religiösa momenten i dessa friskolor måste vara frivilliga och en elev kan aldrig tvingas att be en bön, sjunga en psalm eller företa någon annan religiös handling om han eller hon inte vill det. Detta trots att eleven (eller elevens vårdnadshavare) valt att gå i den religiöst inriktade friskolan. Elevens val av friskola fråntar således inte honom eller henne rätten att i framtiden välja vilka trosmanifestationer han eller hon vill delta i. Eftersom fristående skolor får ha konfessionella inslag i utbildningen av skolans elever kommer dessa skolor inte att behandlas ingående i denna text och fokus kommer istället att riktas mot skolor som har en offentlig huvudman (dvs. företrädesvis kommunala skolor även om samma regler gäller de speciella skolformer som drivs av staten och de gymnasieskolor, gymnasiesärskolor, vuxenutbildningar och särskilda utbildningar för vuxna som drivs av regionerna).[2]    

Foto av Pixabay på Pexels.com

Vad innebär förbudet mot konfessionella inslag?
I denna text har jag baserat min begreppsanvändning på den statliga utredningen Nya regler för skolor med konfessionell inriktning (SOU 2019:64). Med begreppet konfession menas således en religiös tro eller livsåskådning, exv. judendom, islam, hinduism eller kristendom och begreppet konfessionell innebär att en skolverksamhet eller en individs handlingar har samband med en religiös tros- eller livsåskådning.[3]

I svenska skolor med en offentlig huvudman är det således förbjudet att driva en verksamhet som inkluderar handlingar och aktiviteter som har ett samband med en religiös tros- eller livsåskådning. Att inkludera böner och trosbekännelser är därför inte tillåtet i exv. kommunala skolor enligt SkolL 1 kap. 6 §. Med anledning av detta kan nog många fråga sig hur kommunala skolor överhuvudtaget kan undervisa elever i ämnet religionskunskap om förbudet är så strikt. I SOU 2019:64 besvaras denna viktiga fråga på följande sätt: 

”Det bör betonas att det faktum att utbildningen har en ickekonfessionell inriktning inte på något sätt hindrar att den innehåller undervisning som berör konfessionella frågor eller uttryck. Det är en sak att lära sig fakta om en religion men en helt annan sak att utöva den. Att undervisningen ska vara icke-konfessionell hindrar inte att elever i ämnet religionskunskap får studera ett stycke ur Koranen när undervisningen handlar om islam eller ett avsnitt ur Bibeln när kristendomen avhandlas. Det är inte heller ett konfessionellt inslag om eleverna som sångövning inom ramen för en i övrigt allsidig musikundervisning vid en skola med icke konfessionell inriktning sjunger en psalm. Båda dessa moment ska i stället ses som sätt att ge undervisningen ett pluralistiskt och allsidigt innehåll”[4]

Förbudet mot konfessionella inslag i offentliga skolor innebär inte att eleverna inte på egen hand får lov att utöva sin religion. Detta innebär exv. att ett barn med en kristen trosuppfattning har rätt att be bordsbön och att elever som håller kosher inte behöver äta fläsk eller skaldjur om detta serveras vid lunchen.

Foto av Blue Ox Studio på Pexels.com

Skolavslutning, lucia och traditionsbetingade besök i kyrkor
I Svenska skolor förekommer kristna inslag i utbildningen regelbundet trots att den offentliga skolan ska vara icke-konfessionell. Enligt läroplanen (Lgr11) ska all personal som verkar i skolan framhålla de grundläggande värden som anges i skollagen och i läroplanerna och klart ta avstånd från det som strider mot dem. Det framgår även av läroplanen att skolpersonalen:

”I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.”[5]

Det finns ingen uttrycklig reglering i skollagen när det gäller frågan om hur skolavslutningar ska firas eller i vilken lokal detta ska ske. Det finns heller inga bestämmelser om firandet av andra traditionella (oftast kristna) högtider. Skolavslutningar och firande av högtider utgör inte undervisning utan klassificeras istället som utbildning. Enligt Skolverks riktlinjer bör lämpligheten i att hålla skolavslutning i religiöst betingade lokaler övervägas noga eftersom det är viktigt att alla elever ska kunna känna sig inkluderade i alla skolans aktiviteter. Att inkludera exv. psalmer i högtidlighållandet av olika kristna högtider kan ses som ett religiöst uttryck trots att många svenskar inte betraktar dem som det. Den blomstertid nu kommer och Stilla natt kanske för många sekulariserade svenskar förknippas med syrener, sommarlov, pepparkakor och glögg snarare än med gud men denna bild behöver inte nödvändigtvis delas av andra religiösa minoriteter eller kristna i Sverige.[8] I riktlinjerna från Skolverket står följande att läsa:

”Skolavslutningen är en betydelsefull del av skolans verksamhet. Avslutningen ramar in och avslutar terminens gemensamma arbete och är en angelägenhet för alla skolans elever och hela dess personal. Om en skola överväger att hålla en skolavslutning i kyrkan bör lämpligheten i detta noga övervägas utifrån det tänkta innehållet. Det är viktigt att rektorn behåller kontrollen över avslutningens utformning om den hålls i kyrkan. Rektorn har ansvaret för att skollagens bestämmelser följs och måste därför i sina kontakter med kyrkan tydliggöra vad som får förekomma eller inte. Avslutningen får inte utformas så att det blir en religionsutövning för eleverna [min markering.]. Gränsen för när en skolavslutning är ett uttryck för religionsutövning måste bedömas från fall till fall. Skolinspektionen har i ett flertal tillsynsbeslut slagit fast att om skolavslutningen utformas så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron och att det inte förekommer några religiösa inslag såsom bön, välsignelse eller trosbekännelse, kan skolavslutning ske i kyrkan.”[6]

Enligt Skolverkets vägledning om Skol- och förskoleverksamhet i kyrkan eller annan religiös lokal står det att barn och elever enligt skollagen, inom ramen för undervisningen, kan undantas från vissa moment under speciella omständigheter, se SkolL 7 kap. 19 §. Någon liknande bestämmelse finns dock enligt Skolverket inte när det gäller moment som sker inom ramen för utbildningen.[7] I utredningen Nya regler för skolor med konfessionell inriktning skriver utredarna att det är oklart om elever får befrias från skolavslutningar och luciatåg med stöd av skollagens bestämmelser om undantag från skolplikten som finns i SkolL 7 kap. 17 – 19 §§ och att möjligheten att undantas från utbildningsmoment i enlighet med SkolL 7 kap. 17 – 18 §§ inte diskuteras alls av Skolverket i vägledningen om Skol- och förskoleverksamhet i kyrkan eller annan religiös lokal.

Min tolkning av skollagens bestämmelser, Skolverkets vägledning och förarbetena till skollagen är att elever kan få tillåtelse att utebli från exv. en skolavslutning i en kyrka med stöd av SkolL 7 kap. 17 – 18 §§ om än inte av med stöd av SkolL 7 kap. 19 §. Om inte annat verkar det ologiskt ifall elever skulle ha möjlighet att utevara från lektioner som tjänar barnets utbildning och som ligger tillgrund för lärarnas bedömning av eleverna samtidigt som elever inte skulle ha möjlighet att utevara från sociala aktiviteter som skolavslutningar och påskbesök i kyrkan. Att mot en elevs vilja, tvinga honom eller henne till kyrkan eller att delta i ett luciatåg är, enligt min mening, svårförenligt med den grundlagsreglerade religionsfriheten och rätten att avstå från religiösa trosmanifestationer.

Skolavslutningar i kyrkan – ja eller nej?
Att elever inte behöver delta i skolavslutningar är inte samma sak som att det är tillåtet (eller lämpligt) att skolorna håller sina avslutningsceremonier i kyrkans lokaler. Skolverket framhåller (som nämnts ovan) att Skolavslutningen är en betydelsefull del av skolans verksamhet. Avslutningen ramar in och avslutar terminens gemensamma arbete och är en angelägenhet för alla skolans elever och hela dess personal. Att ett antal elever riskerar att uteslutas från avslutningsfirandet p.g.a. valet av lokal bör därför särskilt hållas i åtanke av skolans rektor innan något beslut om platsen för skolavslutningen fattas.

Elever som vill delta – men inte får
En annan aspekt av att inkludera traditionella, kristna moment i utbildningen som sällan diskuteras är att det kan finnas elever som vill delta, men som inte får det för sina föräldrar och därför känner sig extra utfrysta från gemenskapen i skolan. Detta är ett problem som till och från lyfts av lärarstudenter som jag undervisat på lärarprogrammet. Det mest konkreta exemplet jag har är när en kvinna, som arbetat länge som barnskötare, vid examinationsseminariet berättade att hon behövt gå in med ett barn i ett separat rum under förskolans luciafirande trots att barnet i fråga sagt att hen velat vara med. Barnets föräldrar, som enligt läraren var Jehovas vittne, ville inte att barnet skulle delta i någon aktivitet som hade kopplingar till någon annan religion (eller tradition) än deras egen. På grund av detta fick barnet enligt föräldrarna inte delta i julfirande, luciatåg, födelsedagsfiranden, påskfirande, nationaldagsfirande, mor- eller fars dagsfirande eller på aktiviteter som hade kopplingar till Halloween. Lärarstudenten beskrev detta som väldigt svårt eftersom barnet t.o.m. blev ledset när hen så tydligt exkluderades. Andra lärarstudenter har beskrivit att de under praktik och tidigare arbete i skolor och förskolor varit med om att barn och elever inte dykt upp de dagar skolorna högtidlighöll kristna traditioner, fått sitta i ett eget rum under tiden firandet pågick eller tvingats se på (men inte delta) i aktiviteterna i fråga.

I fall som de ovan beskrivna är det inte lätt att avgöra om det är barnets eller elevens önskan om att få inkluderas eller föräldrarnas önskemål om att barnet ska exkluderas som ska beaktas. En instinktiv tanke är att det är barnets vilja som ska respekteras eftersom det är barnet som ska ha rätt till religionsfrihet. Så enkelt är det dock inte, särskilt inte när det handlar om små barn i förskolan eller i låg- och mellanstadiet. I föräldrabalken (1949:381) (FB) 6 kap. 11 § står det att:

”Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren skall därvid i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål.”

Detta innebär att det är föräldrarna och inte barnen som ska bestämma i frågor som rör barnens personliga angelägenheter. Denna bestämmanderätt minskar i takt med att barnet blir äldre men för små barn är föräldrarnas bestämmanderätt relativt stark.

Sedan 1 januari 2020 gäller barnkonventionen som svensk lag sedan den inkorporerades genom lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Många har nog uppfattningen att barnkonventionen i första hand beaktar barnets rättigheter (b.la. till religionsfrihet) men så är inte fallet. Man får inte glömma att barnkonventionen är en överstatlig överenskommelse som tagits fram som en form av kompromiss mellan länder med vilt skilda uppfattningar om religion, religionsfrihet och barns rättigheter. I barnkonventionen art. 14 står följande om barns religionsfrihet:

“1. States Parties shall respect the right of the child to freedom of thought, conscience and religion.

2. Parties shall respect the rights and duties of the parents and, when applicable, legal guardians, to provide direction to the child in the exercise of his or her right in a manner consistent with the evolving capacities of the child. [min markering]

3. Freedom to manifest one’s religion or beliefs may be subject only to such limitations as are prescribed by law and are necessary to protect public safety, order, health or morals, or the fundamental rights and freedoms of others.”

Jag tolkar barnkonventionen art. 14 pt. 2 som att vårdnadshavare har både en rätt och en skyldighet att styra sina barns religionsutövning och att denna rätt/skyldighet minskar ju äldre barnet blir. Barnkonventionen och föräldrabalken ger således inte skolpersonalen något vidare stöd för att inkludera barn i kristna högtider mot barnens vårdnadshavares vilja trots att barnen själva kanske vill delta.

Att högtidlighålla exv. lucia kan med anledning av vad som beskrivits i denna text mycket väl vara tillåtet även om argumentationen är skakig och enbart bygger på rekommendationer från en statlig myndighet. Resultatet blir dock att barn exkluderas från skolaktiviteter eller (likt jag själv som liten) tvingas delta i skolaktiviteter som går emot deras personliga, religiösa övertygelse.  

De rättsliga och etiska komplikationerna som skolans personal ställs inför med anledning av skolavslutningar i kyrkor och luciatåg är många och svåra. Jag har ingen definitiv lösning på hur problemen ska lösas mer än att skolor verkligen bör fundera ett extra varv på hur man lägger upp skolavslutningar och ifall det finns några alternativ till den traditionella avslutningen i en närbelägen kyrka.


[1] Se b.la. SOU 2019:64, Nya regler för skolor med konfessionell inriktning, s. 114 och prop. 2009/10:165, Den nya skollagen, s. 633.

[2] Numera verkar det finnas en politisk vilja att reformera de fristående, religiöst inriktade skolorna och b.la. förbjuda nyetablering av konfessionella skolor. Se b.la. SOU 2019:64 och Dir. 2018:15, Konfessionella inslag i skolväsendet.

[3] SOU 2019:64, s. 89.

[4] SOU 2019:64, s. 314.

[5] Lgr 11, avsnitt 1 Skolans värdegrund och uppdrag, Grundläggande värden. Motsvarande stadganden återfinns i läroplanerna för grundsärskolan (Lsär11), specialskolan (Lspec11), sameskolan (Lsam11), gymnasieskolan och gymnasiesärskolan.

[6] Statens skolverk, Skol- och förskoleverksamhet i kyrkan eller annan religiös lokal, juridisk vägledning, 2012, s. 5.

[7] Statens skolverk, Skol- och förskoleverksamhet i kyrkan eller annan religiös lokal, juridisk vägledning, 2012, s. 5.

[8] Se exv. resonemanget i Yttrande av Judiska Centralrådet över SOU 2019:64 Nya regler för skolor med konfessionell inriktning, s. 1.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s