Klädkoder, disciplinära åtgärder och skydd för elevers yttrandefrihet

Den 28 september 2020 publicerade Göteborgs-Posten en artikel som handlade om att en friskola i Göteborgsområdet infört en klädkod på skolan som innebär att skolan är emot en kombination av klädesplagg som kan associeras med machokultur, utanförskap och kriminalitet. Som exempel anges mjukisbyxor och midjeväskor. Att skolor vill införa klädkoder i verksamheten är inget nytt. År 2017 publicerar Expressen en artikel som handlar om en internationell friskola där eleverna måste bära skoluniform, skoluniformen ska ge en internationell känsla och påminna om Harry Potter. På en direkt fråga om vad som händer ifall eleverna skulle komma till skolan iförda något annat än skoluniformen framgår det att ett sådant beteende skulle resultera i en varning och att tre varningar i sin tur skulle leda till en disciplinär åtgärd i form av kvarsittning.

Foto av u5468 u5eb7 pu00e5 Pexels.com

De två ovanstående exemplen väcker en hel del rättsligt intressanta frågor. Kan ett krav på skoluniformer vara förenligt med skyddet för elevers yttrandefrihet i regeringsformen? Kan brott mot en skolas ordningsregler ge en skola rätt att använda disciplinära åtgärder mot elever? Kan en elev indirekt samtycka till att få sina grundläggande fri- och rättigheter inskränkta genom att välja att gå i en friskola?

1. Regeringsformen, rättighetsregleringen och friskolorna

Detta blogginlägg är inte tänkt att handla om regeringsformens tillämplighet i friskolor. För att kunna diskutera ovan ställda frågor mer ingående måste dock ett ställningstagande gällande tillämpligheten göras. På en ytterst grundläggande nivå kan det konstateras att rättighetsregleringen som återfinns i regeringsformens andra kapitel är rättligt bindande för det allmänna i förhållande till enskilda individer, företag, m.m. Det ”allmänna” utgörs något förenklat av staten, regionerna och kommunerna och representeras av de tjänstemän som arbetar i den statliga, kommunala eller regionala verksamheten. Lärare i kommunala skolor måste således utan några tveksamheter beakta de grundläggande fri- och rättigheterna i regeringsformen.

Frågan är dock vad som gäller för friskolor då dessa är privata sammanslutningar eller företag av olika slag som trots sin privaträttsliga karaktär till stor del ägnar sig åt myndighetsutövning i det allmännas ställe. Inom rättsvetenskapen råder det idag en bred koncensus kring att privata företag som ägnar sig åt offentlig maktutövning måste följa bestämmelserna i regeringsformens andra kapitel eftersom privata aktörers bedrivande av utbildning är att betrakta som en överlämnad offentlig förvaltningsuppgift. Åsa Örnberg som är universitetslektor i offentlig rätt vid den Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet skriver om detta i sin avhandling som handlar om Kommunal verksamhet genom privaträttsliga subjekt:

”Enligt min uppfattning är den utbildning som bedrivs av fristående skolor att betrakta som en överlämnad offentlig förvaltningsuppgift. Förvaltningsuppgiften är […] inte överlämnad med stöd av 3 kap. 16 § KL [nuvarande KomL 10 kap. 1 §, min anm.], utan med stöd av 12 kap. 4 § RF.  […] En fristående skola där en elev fullgör sin skolplikt enligt 7 kap. 4 § SkolL vidtar flera åtgärder som innefattar myndighetsutövning. Innefattar förvaltningsuppgiften myndighetsutövning krävs enligt 12 kap. 4 § RF stöd i lag. Överlämnandet har därför stöd i skollagen där det […] framgår att enskilda kan godkännas som huvudmän.”

Friskolor måste således på samma sätt som kommunala skolor beakta regeringsformens andra kapitel i sin verksamhet och det innebär att de bland annat inte får kränka elevers rätt att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor (se regeringsformen 2 kap. 1 §).[1]

2. Ordningsregler

Alla skolor ska enligt skollagen 5 kap. 5 § ha ordningsregler. Ordningsreglerna ska utarbetas under medverkan av eleverna och det är skolans rektor som beslutar om deras utformning enligt skollagen 5 kap. 5 § st. 2. Elevernas medverkan i processen att ta fram ordningsregler ska inte vara symbolisk enligt förarbetena till 4 kap. 9 § skollagen utan måste vara något som skolan aktivt arbetar med för att stärka elevernas delaktighet i verksamheten (se prop. 2009/10:165, s. 674).

Foto av Joshua Miranda pu00e5 Pexels.com

Eftersom det är rektor som beslutar om ordningsregler innebär det att samma krav ställs på dessa som på andra förvaltningsrättsliga beslut. Det innebär att rektor måste beakta kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen enligt regeringsformen 1 kap. 9 § samt kravet på proportionalitet, dvs. proportionalitetsprincipen. Ordningsregler måste således stå i proportion till de ordningsstörningar skolan önskar motverka och straffet för att inte ha följt ordningsreglerna får heller inte vara oproportionerliga i förhållande till de beteenden som skolan önskar stävja.

Syftet med ordningsregler är att säkerställa ordning och säkerhet i skolmiljön så att skolan kan vara en trygg och säker plats för de elever och den personal som befinner sig i skolan. Ordningsregler existerar även för att garantera den pedagogiska verksamheten i skolan så att eleverna kan tillgodogöra sig sin utbildning på bästa möjliga sätt. Ordningsregler får med andra ord inte användas för att tillgodose några andra ändamål än elevernas trygghet, säkerhet och utbildning.[2]

3. Klädkoder och yttrandefrihet

En elevs val av kläder kan ses som ett sätt för den eleven att uttrycka sina tankar, åsikter och känslor. Val av kläder kan ses som en form av yttrandefrihet och skyddas således av regeringsformen 2 kap. 1 §. Grundlagsskyddade rättigheter som yttrandefriheten får endast inskränkas genom lag, se 2 kap. 20 § regeringsformen. Varken skollagen eller någon annan lag innehåller bestämmelser som reglerar skolors rätt att kräva att elever bär skoluniform eller efterlever någon annan form av klädkod. Regleringen i regeringsformen 2 kap. 20 § utgör ett så kallat lagformskrav och innebär att en inskränkning av den grundlagsskyddade yttrandefrihet med bindande verkan enbart kan åstadkommas om riksdagen stiftar en ny lag på området eller uppdaterar en äldre lag med nya bestämmelser som gör det möjligt att t.ex. inskränka yttrandefriheten. Lagformskravet innebär med andra ord att enskildas yttrandefrihet enligt regeringsformen 2 kap. 1 § intefår inskränkas genom en förordning som antas av regeringen och inte heller genom en föreskrift från en myndighet och yttrandefriheten får absolut inte inskränkas genom att en rektor i lokala ordningsregler beslutar om att förbjuda vissa typer av yttranden, åsikter eller känslor. Enligt regeringsformen 2 kap. 23 § får yttrandefriheten (utöver lagformskravet i regeringsformen 2 kap. 20 §) endast begränsas med hänsyn till följande orsaker:

”[R]ikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.

Vid bedömandet av vilka begränsningar som får göras med stöd av första stycket ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.”

En skolas ordningsregler får inte strida mot regeringsformen. Detta är ett uttryck för normhierarkin där konflikter mellan rättskällor löses beroende på hur de placerar sig i en specifik hierarki av rättskällor. Bestämmelser med ett lägre rättskällevärde (t.ex. en skolas ordningsregler) får inte strida mot bestämmelser med ett högre rättskällevärde (t.ex. en grundlag), se bilden nedan.

Normhierarkin

I korta ordalag är ordningsregler som riskerar att inskränka (eller som faktiskt inskränker) barns och elevers fri- och rättigheter problematiska om inte inskränkningarna också har stöd i lag. Det finns dock exempel på situationer när inskränkningar av elevers klädval kan accepteras i skolan. Ett sådant exempel är om en elev vill klä sig på ett sätt så att kläderna skulle kunna tolkas som t.ex. hets mot folkgrupp eller olaga hot. I sådana fall inskränks dock elevens yttrandefrihet med stöd av brottsbalken eftersom hets mot folkgrupp och olaga hot är brottsliga gärningar och uttryck.

Ett annat exempel på när en inskränkning av en elevs yttrandefrihet genom klädval skulle kunna accepteras är om skolan instiftar ordningsregler som är ämnade att skydda eleven från att komma till skada inom ramen för särskilda utbildningsmoment. Exempelvis skulle en gymnastiklärare kunna begära att elever tar av sig stora örhängen under gymnastiklektionerna eftersom örhängena riskerar att fastna i redskap eller i klasskamrater och därmed skada eleverna. Att skydda elever från att komma till skada måste dock ses som ett uttryck för skolpersonalens tillsynsplikt och kan således härledas från föräldrabalken 6 kap. 1–2 §§ som enligt tidigare utbildningsrättslig praxis anses gälla inte bara vårdnadshavare utan även skolpersonal och andra som har tillsyn över ett barn. Till detta bör det även sägas att garantläran inom straffrätten ofta anses gälla skolpersonal under tiden skolans personal är i tjänst.[3]

När det gäller klädkoder i skolan är det dock sällan de ovanstående exemplen som diskuteras. Istället är det den typ av exempel som jag lyfte inledningsvis i som får uppmärksamhet, dvs. klädkoder som enligt förespråkarna bidrar till ett lugnare och tryggare arbetsklimat i skolan och som således får betraktas som rena ordnings- eller t.om. etikettfrågor. I denna del kan det sägas att det inte är olagligt för en rektor att besluta om ordningsregler som föreskriver en viss typ av klädedräkt eller som t.om. föreskriver att eleverna ska bära någon typ av skoluniform. Om ordningsreglerna och klädkoderna i enlighet med skollagen tagits fram i samarbete med eleverna och eleverna frivilligt efterlever dessa regler är det inget problem oavsett om reglerna i praktiken innebär ett förbud mot kepsar, midjeväskor eller mjukisbyxor. Problem uppstår dock om eleverna inte följer ordningsreglerna och sedermera straffas för sina överträdelser. Om elever t.ex. får varningar eller straffas med kvarsittning för att de kommer till skolan i slitna jeans och t-shirt eller med midjeväska står ordningsreglerna i strid med yttrandefriheten.

Det är möjligt att argumentera för att klädkoder vars syfte är att skapa ordning och trygghet är tillåtna med stöd av skollagens femte kapitel och att ordningsregler om specifika klädesplagg därför kan upprätthållas med stöd av skollagen 5 kap. 6 § (och t.ex. skollagen 5 kap. 7 och 8 §§). Denna argumentationslinje bygger dock på att skolan prövar varje enskilt fall och gör en individuell proportionalitetsbedömning utifrån varje elevs speciella situation när en överträdelse sker. Att tvinga elever till att klä sig på ett visst sätt med motiveringen att det ”hör till god fostran” eller att en viss typ av klädval per automatik skulle leda till ett bättre skolklimat är inte tillräckligt tungt vägande skäl för att det ska kunna motivera ett åsidosättande av yttrandefriheten enligt min mening.

Foto av Pixabay pu00e5 Pexels.com

Ibland framförs det att en elev eller dennes vårdnadshavare, genom att välja en viss typ av friskola, indirekt skulle ingå ett avtal med skolan om att följa skolans ordningsregler och att eleven därmed ”frivilligt” väljer att inskränka sin egen yttrandefrihet. Detta är dock ytterst tveksamt, även i situationer där elever faktiskt undertecknar ett avtal om att följa en skolas ordningsregler (t.ex. vid terminsstarten). Ett sådant avtal har dock knappast någon rättslig verkan då det inte för en oförutsebar framtid är möjligt för ett barn att avtala bort sina grundläggande fri- och rättigheter.

Ytterligare en aspekt som inte får glömmas bort i sammanhanget är att utbildning enligt skollagen måste vara avgiftsfri. Om en skolas ordningsregler kräver att elever måste köpa en viss typ av kläder (t.ex. en skoluniform) skulle detta strida mot skollagen 10 kap. 10 §.

Så för att sammanfatta det hela: friskolor måste följa bestämmelserna i regeringsformens andra kapitel. Klädkoder och krav på skoluniformer kan strida mot yttrandefriheten i regeringsformen 2 kap. 1 § och det finns inget klart lagstöd för att inskränka elevers yttrandefrihet i skollagen (eller någon annan relevant lag) varför lagformskravet i regeringsformen 2 kap. 20 § antagligen inte kan anses vara uppfyllt. Skolor får ha ordningsregler som föreskriver en viss klädkod men efterlevnaden av denna kan inte upprätthållas med hot om varningar och kvarsittning. Att en elev valt att gå i en friskola som har ordningsregler som föreskriver en viss klädkod kan inte ses som ett bindande avtal mellan eleven och skolan som innebär att eleven under hela dennes tid på skolan samtycker till att få sin yttrandefrihet inskränkt. Att kräva att elever köper en viss typ av kläder strider mot bestämmelsen i b.la. skollagen 10 kap. 10 § om en avgiftsfri skola.


[1] För den som vill läsa mer om friskolornas relation till regeringsformen samt ta del av en utförligare förklaring till varför friskolor måste följa regeringsformen rekommenderar jag att man läser Örnberg, Åsa, Kommunal verksamhet genom privaträttsliga subjekt, Jure, 2014 och Lerwall, Lotta, Fristående skolor och regeringsformen – om innebörden av ”det allmänna”, Förvaltningsrättslig tidskrift, 2013.

[2] För att läsa mer om skolors ordningsregler, se gärna Boström, Viola och Lundmark, Kjel, Skoljuridik, u. 5, Liber, 2019 och Engström, Fredrik och Hellman, Fredrik, Myndighetsutövning i skolan, Norstedts Juridik, 2013.

[3] Se t.ex. resonemanget om detta i Asp, Petter, Ulväng, Magnus och Jareborg, Nils, Kriminalrättens grunder, u. 2, iUSTUS, 2013, s. 112-116.

4 reaktioner på ”Klädkoder, disciplinära åtgärder och skydd för elevers yttrandefrihet

  1. Luca Nesi 29 oktober, 2020 / 12:58

    Tack för en mycket intressant genomgång av detta område, Maria.

    Det som gör mig fundersam är klädregler som ett eventuellt hinder mot yttrandefriheten. Yttrandefriheten är ju en mänsklig rättighet som många länder ansluter sig till, även sådana där skoluniformskrav är vanliga, exempelvis Storbritannien. Känner du till något rättsfall, där man prövat om krav på viss klädsel i skolan bryter mot yttrandefriheten?

    Analogiskt borde samma ”rättighetskrock” finnas i arbetslivet, där det kryllar av klädkoder. Arbetstagare har väl samma yttrandefrihet som skolelever? Och i t.ex. Frankrike har förbudet mot religiösa kläder/koder på offentliga arbetsplatser (”laicité) överlevt juridisk prövning, den stred inte mot religionsfriheten, en annan mänsklig rättighet, om jag minns rätt (en prövning gentemot Europakonventionen?).

    Med vänlig hälsning

    Luca Nesi

    Gilla

    • mariareforslegge 30 oktober, 2020 / 09:31

      Hej Luca,

      Yttrandefriheten skyddas (som du nämner) i flera överstatliga överenskommelser som Sverige anslutit sig till (t.ex. EKMR och BK). Skillnaderna du beskriver mellan t.ex. Sverige och Frankrike eller England där man har ett system med skoluniformer kan antagligen förklaras med att yttrandefriheten jag skriver om i det här blogginlägget stammar från den svenska regeringsformen och inte från någon internationell överenskommelse. Det är tillåtet för medlemsländer att införa ett mer långtgående skydd i de nationella bestämmelserna än vad som stipuleras i t.ex. EKMR och BK. Jag är ingen expert på vare sig fransk eller engelsk rätt, men min gissning är att anledningen till varför engelska och franska elevers yttrandefrihet får begränsas medelst klädkoder beror på att de inte har ett lika långtgående skydd i den nationella rätten som svenska elever har i den svenska regeringsformen.

      När det gäller klädkoder i skolan och klädkoder i arbetslivet är nog grundinställningen att barns yttrandefrihet skyddas mer (åtminstone i den obligatoriska grundskolan) på grund av skolplikten och på grund av att klädkoder i arbetslivet ofta kan motiveras av praktiska eller affärsmässiga skäl. Som jag skriver i inlägget får yttrandefriheten även vika i skolan ibland (t.ex. när vissa typer av kläder kan innebära en risk för eleven) samma sak gäller även om en elev befinner sig på PRAO eller liknande där eleven ska representera ett företag (t.ex. i en matvarubutik eller liknande). Att t.ex. byggarbetare måste ha hjälm och skyddskläder är motiverat på grund av säkerhetsskäl så även om en byggarbetare hellre skulle vilja ha keps och kostym på sig och anser att hans eller hennes yttrandefrihet inskränkts av arbetsgivaren så kan arbetsgivaren peka på de säkerhetskrav som finns samt ansvaret att skydda arbetstagaren från att komma till skada. Även på arbetsplatser där kläderna inte innebär någon risk för arbetstagaren (t.ex. i en butik eller på en restaurang) kan en klädkod motiveras med att arbetstagarna måste representera arbetsgivaren utåt, mot arbetsgivarens kunder och en ”sjaskig” uppsyn hos arbetstagarna skulle på denna typ av arbetsplatser kunna skrämma iväg kunder och göra så att arbetsgivaren förlorar intäkter.

      När det gäller elever i skolan behöver de inte representera sin skola, de går i skolan för sin egen skull och för att de är tvingade till det p.g.a. skolplikten. Om elever deltar i undervisningsmoment eller andra aktiviteter inom utbildningen som kan vara farliga kan också motsvarande krav ställas på deras kläder (t.ex. inga vida och fladdriga kläder i potentiellt brandfarliga moment i kemin/hemkunskapen eller på träslöjden). Att enbart ha klädkoder för den allmänna trivseln eller som en form av etikett anses inte tillräckligt tungt vägande för att inskränka en grundläggande rättighet som yttrandefriheten.

      I fråga om det franska fallet du tar upp vill jag även tillägga att skyddet för religionsfriheten är striktare i Sverige än det t.om. är för yttrandefriheten. Religionsfrihet (i Sverige) är en absolut rättighet medan den i t.ex. EKMR är en relativ rättighet som får inskränkas under vissa omständigheter och om Frankrike i den nationella rätten har möjlighet att inskränka religionsfriheten är det tillåtet för franska skolor att förbjuda religiösa klädedräkter.

      Hoppas att detta svar kunde klara upp några av dina funderingar 🙂

      Vänliga hälsningar
      Maria

      Gilla

      • Luca Nesi 19 november, 2020 / 12:57

        Hej Maria, det du skriver är absolut klarläggande, tack för det.

        Jag tänker att skoluniform i och för sig kan motiveras av andra skäl än allmänt trivsel/etikett, det finns ett samband mellan mobbing och status, så möjligen kan skoluniform skapa mindre hets eleverna emellan, en skolmiljö som är tryggare. Det är å andra sidan jätteviktigt att elever ska kunna uttrycka sina åsikter och känslor så det är ingen lätt fråga.

        Jag kände inte till att religionsfriheten var striktare i Sverige än i Frankrike, det var intressant. Det skulle krävas m.a.o. grundlagsändring för att göra den till en relativ rättighet. Jag skulle inte ha något emot det personligen, tycker inte religiösa symboler behöver finnas i offentliga miljöer. Att kunna utöva sin religion på fritiden borde räcka.

        Tack för en informativ blogg!

        Luca Nesi

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s