Med anledning av en omdiskuterad ”Skolko” – köplats, syskonförtur, närhet eller lottning?

Den 30 maj 2018 sände Sveriges television ett avsnitt av satirprogrammet Svenska nyheter där frågan om skolsegregation avhandlades medelst färgglada godisbitar i glasskålar. Mot slutet av programmet lanserade programledaren Jesper Rönndahl en ansökningssida (skolko.svt.se) som vårdnadshavare kunde använda för att ställa sina barn i kö till samtliga Sveriges friskolor eller till alla friskolor i det län som önskades. Efter sändning kritiserades programmet i tämligen hårda ordalag av bland annat Friskolornas riksförbund. Riksförbundet menade bland annat att programmet utgjorde en ”politisk aktion mot friskolor” och ett ”spamverktyg” med udden riktad mot friskolorna. SVT beklagade att ansökningsverktyget orsakade en ökad belastning för friskolornas personal samtidigt som man menade att det inte fanns något som tydde på att verktyget nyttjats i syfte att spamma friskolorna.

För egen del avhåller jag mig från att ge mig in i den politiska/moraliska/samhällsekonomiska debatten om friskolornas vara eller icke vara i Sverige och SVT:s politiskt oberoende ställning (åtminstone här på bloggen). Jag hade med andra ord inte tänkt skriva något inlägg om skolko-debaclet eftersom jag inte kunde se någon omedelbart intressant rättslig vinkel på det. I vanlig ordning blev jag dock (via Twitter) påmind om att nästan allt har en intressant rättslig vinkel och att ett rättsligt perspektiv ofta är efterfrågat varför jag flera dagar försenat får krypa till korset.

Jesper Rönndahl i SVT:s Svenska nyheter

Det jag ämnar avhandla i detta inlägg rör dock inte lagligheten i SVT:s lansering av skolko-sidan (enligt en artikel i Svenska dagbladet överväger Friskolornas riksförbund juridisk aktion mot SVT) eller det förvirrande rättsliga ramverk som på något vis ska garantera en jämlik skola trots att det finns så många olika privata skolhuvudmän. Istället kommer detta inlägg att ägnas åt själva kösystemet och de urvalskriterier som enskilda huvudmän får eller inte får använda sig av för att anta elever till sina skolor. Inlägget kommer att fokusera på den obligatoriska grundskolan och jag kommer således att lämna de andra utbildningsformerna (förskolorna, särskolorna, gymnasieskolorna, etc.) därhän.

På vilket sätt får friskolor avgöra vilka elever som får börja på en skola?
Till att börja med kan det konstateras att det i skollagen (2010:800) [SkolL] inte finns några specificerade grunder som friskolorna måste beakta när de gör sitt urval av elever till utbildningen. Det finns dock ett förbud i SkolL 10 kap. 9 § st. 1 mot att tester och prov ska kunna utgöra villkor för antagning eller grund för urval till eller inom en skolenhet. Detta förbud är dock inte absolut då det redan i SkolL 10 kap. 9 § st. 3 framgår att undantag från huvudregeln i st. 1 får göras från och med årskurs 4 (om det finns särskilda skäl) eller annars från årskurs 7 för det fall att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (Skolinspektionen) meddelat föreskrifter om undantag från huvudregeln.

I förarbetena till skollagen (prop. 2009/10:165) förtydligas det gällande lydelsen i SkolL 19 kap. 9 § att tester och prov aldrig får inverka på rätten till en likvärdig utbildning. Regeringen menar dock i samma förarbeten att det kan finnas tillfällen då färdighetstester är motiverade i grundskolan samt att en huvudman under vissa förutsättningar ska kunna välja att använda färdighetstester i alla de ämnen som ingår i den nationella timplanen.1

Kontentan av SkolL 10 kap. 9 § är alltså att friskolor (som huvudregel) inte får använda sig av tester eller prov vid urvalet av elever som får börja på en skola men att undantag får föras om regeringen eller Skolinspektionen godkänner det. Något som kan tyckas vara en aning motsägelsefullt. Dessutom är tester och prov tillåtet från årskurs 1, 2 och 3 när det gäller särskilda musikklasser om huvudmannen efter ansökan till regeringen får godkänt att använda sig av sådana. Se SkolL 10 kap. 9a §.

Skolinspektionen som ska godkänna de tester och prov som en skola vill använda sig av utgår i sin bedömning från skolförordningen (2011:185) 9 kap. 25 – 27 §§.

För det fallet att fler elever än skolan har kapacitet för söker sig till en friskola framgår det av SkolL 10 kap. 36 § att huvudmannen ska göra det nödvändiga urvalet på grunder som är förenliga med SkolL 10 kap. 35 § st. 1 och som Statens skolinspektion godkänner, om inte annat följer av föreskrifter som meddelats med stöd av 9 § tredje stycket, andra föreskrifter som avser fristående skolor med särskild pedagogisk inriktning eller särskilda utbildningar, eller ett beslut som har fattats med stöd av 9 a §.

Detta innebär att fristående skolor får ha urvalskriterier för det fallet att fler elever söker sig till utbildningen än vad skolan har kapacitet för. Dessa kriterier ska dock bygga på grundprincipen om mottagande som finns i SkolL 10 kap. 35 § st. 1 vilken stipulerar att: ”Varje fristående grundskola ska vara öppen för alla elever som har rätt till utbildning i grundskolan” samt även (som nämndes ovan) godkännas av Skolinspektionen.

De urvalsgrunder som Skolinspektionen har godkänt är enligt myndigheten: 1) Anmälningsdatum (dvs. kösystemet), 2) Syskonförtur, 3) Geografisk närhet, 4) Förtur för de elever som går i skolans tillhörande förskoleklass, samt 5) Verksamhetsmässiga samband (organisatoriskt eller pedagogiskt).

I Skolkommissionens utredning Samling för skolan – nationell strategi för kunskap och likvärdighet (SOU 2017:35) föreslogs det att urvalskriteriet som baserades på anmälningsdatum (kötid) skulle bytas ut mot lottning samt att det i beslutet om godkännande (att driva skola) ska anges vilka urvalskriterier som huvudmannen ska använda sig av för det fallet att fler elever söker sig till utbildningen än vad skolan har kapacitet för.2  Huruvida utredningens förslag kommer att leda till några förändringar för urvalssystemet som brukas idag är dock osäkert.

Särskilda regler för nyanlända elever
Från och med den 1 november 2016 infördes särskilda regler för nyanlända barn och unga i och med att förordningen (2016:910) om särskild kvot i fristående skolor trädde ikraft. Dessa regler innebär att fristående skolor vid sitt urval ska kunna ta in elever på en särskild kvot för elever som varit bosatta i Sverige mindre än två år. Syftet med dessa specialbestämmelser är att fristående skolor som annars har kötid som urvalskriterium lättare ska kunna ta emot nyanlända.


[1] Se prop. 2009/10:165, Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet, s. 370 f.

[2] Se SOU 2017:35, Samling för skolan – nationell strategi för kunskap och likvärdighet, s. 29.

Vad/vem är en huvudman?

Vem är det som har det övergripande ansvaret för en skola? Svaret på den frågan återfinns i skollagen [SkolL] 2 kap. 8 § där det står att: ”Huvudmannen ansvarar för att utbildningen genomförs i enlighet med bestämmelserna i denna lag [dvs. skollagen, min anm.], föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de bestämmelser för utbildningen som kan finnas i andra författningar.”

Själva begreppet ”huvudman” är en förvaltningsrättslig term som syftar på den myndighet eller annan likartad organisation som har ansvaret för en viss verksamhet. Här menas alltså den organisation, kommun eller myndighet som har ansvaret för en skola. Det offentliga skolväsendet har det allmänna som huvudman medan fristående skolor har enskild som huvudman.

Termer som ”det allmänna” och ”enskild” kan dock verka förvirrande. Just det allmänna känns ju som om det skulle handla om svenska staten men som de flesta vet så har den svenska skolan inte varit statlig sedan kommunaliseringen 1991, något som i och för sig kritiserats livligt sedan dess.[1] Detta är dock en sanning med modifikation eftersom vissa skolformer fortfarande är statliga. Jag återkommer till detta nedan. Med ”det allmänna” menar jag i det här sammanhanget i alla fall antingen stat, kommun eller landsting.[2] Medan ”enskild” antingen är en privatperson eller en juridisk person. I förenklade termer oftast ett företag.

En huvudman får dock inte bedriva vilken typ av skola som helst. Vilken skolform som är tillåten för vilken huvudman framgår därför i skollagens andra kapitel. I SkolL 2 kap. 2 § om kommunala huvudmän står det exempelvis att: ”Kommuner är huvudmän för förskola, förskoleklass, grundskola, grundsärskola, gymnasieskola, gymnasiesärskola, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna, utbildning i svenska för invandrare och fritidshem […]” i kontrast till detta framgår det av lagtexten att ett landsting endast kan vara huvudman för gymnasieskola, gymnasiesärskola, kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna.

Som jag nämnde ovan så är staten faktiskt huvudman för vissa typer av skolor fortfarande och dessutom exklusiv huvudman med vilket jag menar att det endast är staten som får vara huvudman för den här typen av skolor. I SkolL 2 kap. 4 § framgår det att: ”Staten är huvudman för specialskolan och sameskolan samt förskoleklass och fritidshem vid en skolenhet med specialskola eller sameskola.”[3] Anledningen till att staten som ensam aktör får ansvara för specialskolan och sameskolan är att dessa två skolformer enligt förarbetena har specifika särdrag vilket innebär att ett statligt huvudmannaskap ansetts motiverat. I specialskolans fall beror detta på att den idag har en specialistkompetens och särskilt avpassade hjälpmedel som elevernas hemkommuner i allmänhet inte har möjlighet att tillhandahålla på egen hand.[4]

När det gäller enskilda huvudmän så framgår det av SkolL 2 kap. 5 § att en enskild fysisk eller juridisk person, efter ansökan, får godkännas som huvudman för förskola, förskoleklass, grundskola, grundsärskola, gymnasieskola, gymnasiesärskola och fritidshem.[5] Formen för huvudmannaskapet kan vara mycket varierande, allt från ett stort aktiebolag till en ideell förening eller enskild individ är acceptabelt. De regler som avgör hur dessa olika organ kan ta beslut återfinns inom associationsrätten[6] och utöver dessa gäller såklart även skollagen, arbetsmiljölagen, diskrimineringslagen och alla andra relevanta författningar i den mån de går att använda på de fristående skolorna.[7] Vidare gäller även vissa av förvaltningslagens (1986:223) [FL] bestämmelser för de enskilda huvudmännen trots att de inte är förvaltningsmyndigheter.[8] Exakt vilka lagrum i förvaltningslagen det rör sig om framgår av SkolL 29 kap. 10 §.


Fotnoter:

[1] Se exv. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5949094 och http://www.svd.se/manga-larare-vill-forstatliga-skolan om att både flera partier och yrkesverksamma vill återförstatliga skolan.

[2] Se Prop. 1985/86:10 s. 28.

[3] En specialskola är en skola för barn som är dövblinda eller annars synskadade och har ytterligare funktionsnedsättning, alternativt är döva, hörselskadade, eller har en grav språkstörning. Se Skolverket, Vad är specialskola?, ”www.skolverket.se”, lydelse 2015-09-07.

[4] Se Prop. 2009/10:165 s. 234.

[5] Det är Skolinspektionen som ska godkänna enskilda huvudmän innan de tillåts starta en skolverksamhet. Se http://www.skolinspektionen.se/sv/Tillstandsprovning/.

[6] Associationsrätt är en juristterm som i princip går ut på att det handlar om rättsliga regler som styr associationer. Det vill säga olika typer av ekonomiska föreningar och bolag. Dessa delas in i aktiebolag, enkla bolag, handelsbolag (inklusive kommanditbolag), ekonomiska föreningar m.m.

[7] Se Boström, Viola & Lundmark, Kjell, Skoljuridik, 3 u., Liber AB, Stockholm, 2013, s. 71-76.

[8] En förvaltningsmyndighet är i Sverige ett begrepp som omfattar alla myndigheter – såväl statliga som kommunala – utom regeringen och domstolarna. Den som är intresserad att veta mer om detta kan läsa mer i antingen Förvaltningsrättens grunder (se Bohlin, Alf och Warnling-Nerep, Wiweka, Förvaltningsrättens grunder, Norstedts Juridik, 2 u., Vällingby, 2008) eller En introduktion till förvaltningsrätten (se Warnling-Nerep, Wiweka, En introduktion till förvaltningsrätten, Norstedts Juridik, 11 u., Visby, 2014).