Bloggens innehåll och syfte

Foto av CQF-Avocat på Pexels.com

På Stockholms universitet får lärarstudenterna läsa 2,5 hp. juridik. Det är cirka tre veckor av heltidsstudier som inkluderar tre ”storföreläsningar”, det vill säga föreläsningar som sker i stora föreläsningssalar med plats för 300 studenter. Utöver detta ryms det inom kursen ett mindre examinationsseminarium som fungerar både som undervisningstillfälle och examinationstillfälle. Under kursens gång försöker föreläsarna och lärarna på kursen få med så mycket relevant information som möjligt. Detta inkluderar allt från grundläggande statsrätt, förvaltningsrätt, offentlighet och sekretess, socialrätt, diskrimineringsrätt, översiktligt om religionsfrihet och yttrandefrihet samt översiktligt om skollagens olika krav. Resultatet blir ofta att man som lärare på lärarutbildningen mer lyckas skrämma upp lärarstudenterna med alla olika faktakunskaper de förväntas besitta och förhålla sig till i sin yrkesutövning än man lyckas förmedla faktiska faktakunskaper. Materialet är helt enkelt för stort och tiden för kort.

Samtidigt som studenterna på lärarprogrammet får en väldigt begränsad juridisk utbildning är bevakningen av deras efterlevnad av regelverken rigorös. Det finns i dagsläget flera tillsynsmyndigheter på utbildningsområdet som granskar skolornas efterlevnad av lagar och regler (Skolinspektionen, Barn- och elevombudet, Arbetsmiljöverket, Diskrimineringsombudsmannen och Justitieombudsmannen, m.fl.) och på grund av att skolorna sedan 80-talet blivit mer och mer konkurrensutsatta har vårdnadshavare och elever fått en stor makt över lärarna och deras undervisning. Ett faktum som skildras i berättelser från lärare vars rektor ändrat redan satta betyg efter påtryckningar från vårdnadshavare och skolledningar som gör allt i deras makt för att undvika dåliga tillsynsresultat efter att Skolinspektionen granskat deras verksamhet. Ökade elevrättigheter har också befästs genom möjligheten att anmäla skolor för bristande efterlevnad av skollagens olika bestämmelser. Även om det inte är lärarna som blir personligen anmälda i många fall som rör kränkande behandling, diskriminering, bristande stödåtgärder och undermålig arbetsmiljö utan skolans huvudman så skapar det en stor nervositet i lärarkollektivet att deras handlingar tämligen lättvindigt kan leda till rättsliga konsekvenser och kanske till och med drivas som ett skadeståndsärende hela vägen upp till högsta domstolen.

Denna blogg är tänkt att på ett så ”icke-juridiskt” sätt som möjligt erbjuda lärare och annan skolpersonal en rättslig kompass att förhålla sig till när det krävs och rättsliga spörsmål aktualiseras i deras yrkesverksamma vardag. Syftet med bloggen är att ge lärare, rektorer och annan skolpersonal en större trygghet i sin yrkesroll. Som lagstiftningen ser ut idag går det inte att ändra på det faktum att skolans personal anmäls, kontrolleras och utvärderas, men med en uppdaterad kunskap om vad som är ”rätt” och ”fel” samt vad som är osäkert inom utbildningsrätten är det min övertygelse att lärare, rektorer och annan skolpersonal kan få en större trygghet i sin yrkesroll.

Om det är ett särskilt ämne ni vill att jag undersöker i bloggen i ett framtida inlägg får ni gärna kontakta mig via formuläret nedan.